"Il vous aime...

...c'est secret, lui dites pas que je vous l'ai dit"

Här sitter jag och lyssnar på Carla Bruni och borde plugga, but why bother.
Saknar min pojkis. Helt sjukt hur fäst man kan bli vid en person. Och jag som är så dålig på sånt.
Dålig på att liksom, hålla fast vid en person. Och mina planer var att inte bli det, inte just nu, jag har inte tid, finns så mycket roligare. Så träffade jag honom.
En utekväll var det, efter några öl hamnade jag vid hans bord tills stället stängde. Vi åkte åt varsit håll, han med mitt nummer. Vem trodde att han skulle höra av sig? Inte jag iaf. Men det gjorde han.
Det känns som evigheter sen, exakt 4 månader och 6 dagar sen faktiskt. Och sen gick det som det gick.
Åh hatar blogginlägg om kärlek. Men eftersom jag har hela en bevakare kan jag skriva vad jag vill här, och nu ville jag skriva om kärlek. Så fu.

Godnatt