impotents blogg

I swear i was okay.
But there was a bump on the road,
and now my wrists are bleeding and Im trying to control my breathing.

Har i flera veckor nu drömt att allt är bra och sedan att allt är lika kaotiskt som det är om inte sämre. Fram och tillbaka. Drömt att jag har vaknat och insett att allt har ordnat sig för att sedan drömma vidare att jag vaknar igen för att inse att ingenting är fixat och att det bara blir värre och värre. Vaknade i morse och hade panik för jag kunde inte lista ut om det var en dröm eller verklighet.

Min vän kom aldrig hem igår, det blev senare än vad han hade trott. Han sa att jag inte behövde skälla på honom ang det för att han mår redan dåligt av det.
Jag hade absolut inte tänkt skälla pga är inte en person som skäller. Det tar oerhört mycket för att jag ska reagera så pass negativt mot en person på det sättet. Gör någon något dåligt blamear jag oftast mig själv i första hand.

Det var kaotiskt igår. Jag vill bara försvinna från jordens yta. Kan någon snälla hjälpa mig komma bort?

Så otroligt fin vän som verkligen tar sig tid att ringa till mig och höra hur jag mår även fast han är otroligt upptagen. Någon som verkligen gör tid för en när man behöver det. Då vet man att personen verkligen bryr sig på riktigt.
Jag har väldigt mycket problem med mitt tålamod. Inte på det sättet många tror när jag säger så utan på det sättet att jag accepterar alltid för mycket skit av andra. Jag låter folk gå långt över gränsen innan det är nog. De behöver inte ens hitta på ursäkter för sig utan jag sitter alltid och grubblar över ursäkter åt dom. Det gör så att jag har oerhört lätt att bli utnyttjad och nertrampad. Jag vet att detta är ett jävla problem men jag vet också att jag har förbättrats inom det området sjukt mycket. Förut var jag tre gånger värre än jag är nu.
Jag har tur som har min vän som kan få mig att insé när jag hamnar i de spåren och som kan skrika lite vett i huvudet på mig när det behövs.
Utan personen hade jag inte suttit här så pass lugn som jag är just nu. Även fast jag går sönder bit för bit inombords hela tiden så är jag lugn atm och kan fokusera på att tänka på situationen och se potentiella lösningar.

Även fast jag fick en impuls och drog fram rakbladet idag så känner jag mig ändå stolt över hur lite "tempted" jag har varit på sista tiden. jag trodde det skulle vara mycket värre.

Min fina vän skulle försöka komma hem runt 12 - 1 för att snacka vidare med mig i skype om han är nykter nog för att ta sig hem via buss vill säga.
Jag vill visa min uppskattning men jag vet att jag är sjukt dålig på just detta.

Im out for now.

Hur jag har kunnat säga till pappa flera gånger förut att jag inte kommer lyckas gå ut detta år med alla betyg godkända. Han har accepterat, gått vidare i livet för att sedan idag när betygen är satta nästan gå i taket.
"Jag vet mycket väl att det är tråkigt pappa men du vet ju detta redan"
även fast jag bara fick underkänt i mycket färre ämnen än vad jag trodde att jag skulle få så får han mig att må sjukt dåligt över detta.
Samt att jag börjar inse hur jävla värdelös jag är och är sjukt rädd att falla ner i gamla vanor. Dvs det grövsta av självskadebeteende jag någonsin haft.

Vill.Inte.Hamna.Där.Igen

Jag lever i ovisshet och vet inte hur jag ska hantera detta. Det är bara att hoppas på det bästa fast det vågar jag inte.
Vill ha närhet så mycket att det gör ont. Men är rädd att närhet från en mindre betydelsefull person kommer få mig att sakna närheten från den speciella personen ännu mer. Den närheten som någon annan får just nu. Den närheten som dras längre och längre bort från mig.
Det läskiga är att jag kunde se detta komma. Jag drömde mardrömmar om det och vet så oerhört rädd hela tiden. Jag är fortfarande rädd för det fortfarande kanske finns en chans för oss men det är det ingen som vet. Fast jag anar att du kanske vet det fast du inte vågar säga någonting.
Jag har ingen aning.

Jag.Är.Rädd

Även fast jag sagt till mig själv hur många gånger som helst att jag ska skita i allt så brister det hela tiden.
Jag brister.

Det.Gör.Så.Ont