En sörja av tankar

När du ser mig byta roll, kan du inte hålla om mig?
Jag är imun mot medicin, men inte mot din kärlek.

Det finns så mycket jag vill skriva. Men det är så jävla svårt. Mitt skinn är som en mur runt något som vill ut, en ilska eller en sårbarhet. Jag känner mig så jävla lost. Känns som om allting i mig snörar ihop sig till en boll och jag har ingen aning om det bara är jag som låst in mig i ett töcken av sårbarhet och oroligheter. Eller om det kanske är sant. Är det här sanningen? Är det sånhär alla andra ser mig också eller är det bara jag som hittar på en massor med osanningar i mitt huvud?