emo inlägg,

behövs inte läsas av alla, men hoppas Martin gör det.

Jag hatar och vara utan dig,
varje dag är som ett helvete, att sitta 11 mil ifrån dig,
jag klarar inte det längre,
visst, när vi bara hade varit tillsammans i några månader
så gick det för det var liksom en helt annan sak då,
men nu, nej det går inte, du är allt.

Helgerna, dom tre dagarna är allt
jag har och se fram emot,
om du ska ta bort dom med så
klarar jag inte mycket mer.

Du betyder så mycket,
bara att få se dig i några minuter och jag glömmer allt!
Första gången jag såg dig på terminalen,
jag trodde jag skulle dö, du var så underbart vacker.

Det gör så ont att vara utan dig,
jag har en klump i bröstet varje gång vi säger
hejdå tills vi ses igen,
den klumpen är inget och leka med,
det är om att den sitter rakt på hjärtat och
trycker ner det så det gör så satans ont.

det går liksom inte en ända sekund utan
att jag tänker på dig,
sitter bara och kollar ut genom fönstret
och föreställer mig att du står där,
med ditt vackra bruna hår och dina vackra ögon.

Jag vill bara sommna brevid dig,

Snälla, låt mig inte plågas,
jag ber dig,