lyssnar på håkan<3
Blir alltid så glad av hans musik när jag tänker tillbaka på sommaren för massa år sen. den sommaren jag blev kär i min bästa vän, en person som jag älskade mer än mig själv. Han hjälpte mig så mycket med mig själv men samtidigt drog ner mig lägre ner i skiten än vad jag någonsin vart innan.
Allt började så fort, jag hade såna problem och han trodde han skulle kunna "rädda" mig. mina armar och ben var fulla av märken som jag desperat försökte dölja, och jag blev väldigt bra på det tillslut.
jag slutar aldrig jag hittar bara nått nytt sätt att skada mig själv för jag vill att det ska göra ont, jag vill inte att allt bara ska bli tomt och meningslöst. Det är sjukt hur en låt kan få mig att bryta ihop, jag trodde jag mådde bra. Jag mår inte bra märker jag nu, ju mer jag tänker ju jobbigare blir det.
Vad fan har jag gjort!? Jag kan inte hålla på så här! Nu får det fan räcka!
Sätter på en annan låt av afi… jag vet emo musik men vafan jag älskar den.
Tänker på hur många gånger jag lyssnat på den på repeat och gråtit över allt. Jag bröt ihop efter allt som hände den sommaren, hur du såg på mig och sa att det var vi. Hur du kunde se mig i ögonen och svära på att du inte vart otrogen, hur du lämnade mig….
Efter han kunde jag inte lita på folk så jag släpte inte in någon…
Jag gjorde saker jag inte var stolt över saker som jag ångrar nu, speciellt med alla killar som jag lekte med för att jag själv skulle må bättre. Så det är tack vare dig henrik att jag just nu lever.. vill att du ska veta det men efter allt hemskt jag gjorde mot dig kan jag inte se dig i ögonen..
Sen träffade jag killen som tog min oskuld på en fest sommaren innan, han visste inte om det och det vet han fortfarande inte. Vi blev snabbt ihop eftersom jag behövde någon. Han var snäll mot mig men med han började jag med massa annan skit för att inte skära mig.
Han sålde hasch, något som jag rökte på varje dag i ca en månad.
Detta förhållande var dömt att misslyckas han fick för sig att jag var otrogen mot honom så därför tyckte han det var okej att han var det mot mig.
Jag försökte att förlåta han men jag kunde inte se på han utan att tänka på vad han hade gjort mot mig. Han sårade mig så djupt och det vet han om..
Efter vi gjorde slut har jag inte rört skiten igen, jag vill inte hamna i den skiten.. för efter vi gjort slut började han med tjack, och jag är rädd att jag med hade börjat med det om jag inte hade lämnat han.
Jag var helt förstörd efter detta dem 2 killarna jag verkligen älskat gör så här mot mig, det fick mig att tänka att jag inte förtjänar bättre. Det förklarar dem killarna jag har hållt på med, jag trodde inte jag förtjänade en bra kille. Jag var ändå så nere och hemsk att ingen ville ha mig, för vem fan vill ha ett äckligt litet emo som skär sönder sig själv när något blir fel eller bara hamnar i en svacka.
Sen träffade jag jimmy♥ personen som det var meningen att jag skulle vara med resten av livet, men det blev så fel. Mitt största misstag var att ge upp men jag kände att jag ändå inte hade nått att kämpa för. Jag hade ramlat tillbaka i skiten och ville inte ta mig ur det, jag hade gett upp allt och ville inte mer.
Jag såg hur ont det gjorde för dig att se mig sönder skärd och full varje helg för att försöka glömma allt och få bort mina tankar.
Men det var hopplöst.
Jag trodde jag skulle må bättre om jag fick vara själv men jag har insätt nu att jag inte kan vara det. Tankar och tvång gör att jag är rädd för mig själv, det är nästan för lätt att gå över gränsen till det jag en gång var.
Jag behöver också någon som finns där och ger mig någon slags närhet, även om det bara är sex så är det i alla fall något.
Så det är det jag lever på just nu, sex utan känslor.
Jag kan ligga jämte en person och i detta fallet heter han filip, stans största palyer utan att känna mer än att detta var mysigt. Sen dra hem dagen efter utan att tänka mer på han innan han hör av sig nästa gång och jag dra dit för lite närhet. Jag trodde att jag hade börjat gilla han men hur kan jag då hålla på med andra, det går inte ihop så jag har insett att jag inte tycker om han. Men han tycker inte om mig så det är ömsesidigt.
Jag har bara träffat såna killar nu, som bara vill en sak men jag klagar inte för jag vill inte heller ha mer. Det känns skönt att veta att man alltid har någon att ringa och dra hem till om jag håller på att bryta ihop.
Jag har använt så många saker för att inte gå under, det hela började i 8:an.
Då fick jag bulimi och spydde nästan hela tiden, jag behövde få kontroll och detta var ett effektivt sätt. Det var så jag gick ner i 10 kg i vikt.. inte så hälsosamt menmen.
Sen hamnade jag i emokretsen, alla mådde dåligt och nästan alla skärde sig så jag testade på det och fastnade för det. Det blev som en sjuk drog som jag älskade och hatade.. det var så enkelt och allt kändes så bra, nu när jag tänker på det känns det lockande att börja igen, men gör jag det så slutar jag inte igen. Förstod aldrig varför folk la sig i när dem väl upptäckte det, min kropp mitt val så jag ville inte att någon skulle veta. Så som Jimmy sa:
- Josefine du skrämmer mig, du skär dig på låret så ingen ser så du är inte bara ute efter uppmärksamhet som alla andra emosar utan du mår verkligen dåligt..
Det hade han rätt i, är trött på sånna som skär sönder sig själva och sen visar upp det bara för att chocka, förstår inte hur dem tänker.
nej nu ska jag sova känns som om jag har fått ur mig det mesta ikväll...