hinkochspades blogg

nu skriker alla
det gör så ont att höra
att se, när de spottar ut orden
vars adjektiv ingen ville se
tig, beordrar samhället vars makt omringar er
blinda, döva utan en röst offras vi
men våra hjärtan kan in inte sluta slå
vad gör ett hjärta när slagen dövas av idioti
hoppet i vårt sinne kränker ni
ett gäng ytliga svin
vars oförmåga att tänka, prisar ni
vars moral och ryggrad
försvann i shoppinghysterin

19/4-12

är på dåligt humör, är en fucking understimulerad jävel

Om jag bara kunde sitta här i min ensamhet
Och bli riktigt fet
10 munkar till frukost, 8 hamburgare till lunch
Då skulle jag bara sitta här och dricka punsch
Mina tår försvann för så länge sen
Jag hann ej säga farväl till dem
Mina chanser att gå är små
Fast det är inte så svårt att förstå
Min dröm är att bada i ett hav av fett
Och leva lätt
Detta är mitt tankesätt

Mitt liv är ett krig
Där bomber faller då och då
Där min trasiga skäl dansar på ömma tår
I helvetes krig
Där det vackraste ögon aldrig finner frid
Där ångesten har sitt revir
Den vrider och tär
I mitt inre krig där ingen segrar
Bara en ändlös lida
Där den vita flaggan hissas när resten av världen blivit röd
och jag ligger på golvet död...

Jag och mina vänner är som en ost
En fin rund ost
Vi är alla en bit
Med vaxskal som skyddar oss
Men när en bit försvinner blir vi sårbara för syre
Då bildas en hård hinna
Och vi är inte lika smakfyllda
Personligheten dämpas lite smått
Därför måste man förvara osten i något vått
Alla människor har en social ost
Familj, vänner
Eller nått
Ibland hyvlas osten ner
För att fler vill ta en tugga
Men jag ska samla ihop alla bitar
Doppa osten i cement så ingen kan ta
Okej, kanske lite gran
Men jag ska banne mig ha er kvar
Hålen i osten börjar bli stora
Men det ger bara mer smak
För med er är jag oslagbar
För jag älskar er mer än livet själv
Alex
Ida
Isabel

När jag spelade schack med döden
var jag vit och döden är svart
Vi spelade i många år, vi spelade om mig
Spelet gick som så

Vita pjäser blir färre, allt färre
När den svarta damen lägger schack
Jag ligger illa till nu
Ett drag till sen hör vi skrik
Ett drag till sen kommer frid
Jag tittar upp och ser döden i ögonen
Men vad är det jag ser
Jag ser mina egna ögon i dödens ilska och hat
döden är jag
Jag har spelat mot mig själv hela tiden
Jag har spelat mot lusten att dö
Lusten som förfört mig
Döden är jag
För det är jag som förför mig

Nu förstår jag hur allting har stått till
Vita sidan var lycka, all kärlek och hopp
Nått som jag har förrått
Svarta pjäsen var en trans av frid
Ett hopp på slutet av min framtid

Snart är det inga pjäser kvar på bordet
Kungen har förlorat allt skydd
Jag känner mig inte längre trygg
Ett drag till blir det schack matt
Ett drag till sen kan jag vila i frid
Jag vann

Nästa gång snön faller
Då ska jag se till att du sitter bakom galler
Du har stått på samma plats hela livet
Du vågade aldrig ta klivet
Du gråter ändå
Jag säger att jag inte förstår
Livet är hårt
Inget att försöka fatta ändå
Du tar på det kalla gallret
Du hatar mig för jag satt dig i ångest fallet
Ta din jävla skit
Sniffa din äckliga drog
Tror du nån kommer förstå?!
Du kommer bistå
Ingen kommer älska dig ändå
Försök att inse det då?
Krig, är vad du ville ha
Så krig är de du fick
Stor seger för mig
Nu ska jag straffa dig
Aldrig ska du får se solen gå upp igen
Aldrig bli älskad igen
Du ska dö ensam i din cell
Utan en ända vän

Lilla ljus på väggen där
Säg mig hur skör din själ är
Du gråter stearin
Ditt temperament är hett
Jag kan inte komma för nära
nej, din låga bränner
så jag håller avstånd från dig

nej, jag sitter här i hörnet så långt bort från dig som det går
och gråter mina egna stearintårar som rinner ner i mina sår

Tänkte börja sätta upp lite dikter här från min barndom, med andra ord 12-14.
när jag läser dem idag, mins jag lidandet som vart. dessa små texter är ett bevis på att livet kan bli uthärdligt om man vågar ta stegen mot hjälp och självhjälp. för ingen kan hjälpa den som inte hjälper sig själv.
jag hoppas ni tycker om dem :)