Kort om mig och min uppväxt.
Hej, Hannele heter jag och har levt med mina diagnoser nu i några år. Har haft en sjuk uppväxt, från alkholister i familjen till att jag själv använde droger, men det har fått mig till den jag är idag. Ni kommer få läsa om hur jag har det med mina diagnoser och vad jag gör för att orka med livet.
Kan börja såhär, jag var runt 12-13 år när min farfar dog och det var då helvetet började. Min pappa vart så sjuk så han valde att trösta sig med alkoholen och senare jobba så pass mycket så att han gick in i väggen. Så pass illa att han inte ens kunde äta eller duscha själv. vet inte riktigt hur länge han va sjuk men när han sen vart "frisk" igen så kom misshandeln både fysiskt och psykist, jag minns en gång när jag och syrran bråkade om något och han vart så arg så han slog en metallisk ficklampa i mitt huvud fram tills den gick sönder och säger att jag som ska vara älsta barnet ska va snäll med dom yngre syskonen. Snart där efter började jag med droger bara för att slippa undan smärtan för stunden, Jag alltifrån boffade bensin, rökt Hasch, Marijuan, Spice till att skjuta/snorta Tjack. Men till sist så fick jag chansen att komma ifrån helvetet, kom in på Lilja skolan i Vännäs och fick en studentbostad. Men mina andra syskon då? nu ger ju jag mitt ansvar och mina slag till min älsta lillasyrra, kommer ihåg hur hon ringde då och då och ba grät för att hon var rädd och alla dom fula orden hon fick höra. Ännu idag har jag bilden av när han skriker på henne och kallar henne för äcklig HORA.
Men tyvärr så kommer inte min pappa ihåg något av detta då han inte var han. För sen några år senare så gick han in i väggen igen och vart ännu sjukare vägde runt 37 kilo och gick i rullator, allt han åt eller drack kom upp lika fort han satte glaset eller skeden mot läpparna. Vi var helt säker på att han skulle dö då han var tvugen ligga inne med dropp i massa månader. Min mamma valde att gå isär med honom när han började bråka på mina ännu mindre småsyskon. (min mamma visste inte att detta pågick tidigare då allt hände då hon jobba eller var bortrest) Så smånig om så flyttade han norrut där han vart frisk på riktigt. Jag har fått tillbaka min pappa igen den friska och glada gubben som jag älskade innan farfar dog. Den pappan som ALLTID fanns för oss, Ni kanskle tycker att jag är konstig som kan ha förlåtit honom. Men alla kan bli sjuk!
Men i allt detta har jag blivit sjuk, fått jobbigt i vardagen och svårt att träffa människor. Bara att kliva in i duschen är så sjukt påfrestande, Har så mycket mer att berätta men sitter här och gråter medan jag skriver. Detta är en av det jobbigaste jag någonsin har gjort, vet inte hur många vänner och familjemedlemar jag kommer tappa för att jag äntligen berättar en av mina tunga hemilighet.