Jag kan inte leva normalt!

Ja, alla har väl olika syn på ett "normalt liv", men jag har insett att jag inte kan leva det liv jag levt sen jag föddes nå mera.
Jag kan inte äta eller dricka det jag vill på grund av min sjukdom som jag nyligen fått veta att jag har. Många kanske tycker att IBS = känslig tarm sjukdom är bara en bagatell, att det inte är så farligt som till exempel cancer och sådant. Men jag tycker det är jobbigt att aldrig mer få äta ute, dricka kaffe mm. Det jag har gjort förr, ätit och druckit förr kan jag inte mer göra.. Måste ta medicin varje kväll, annars får jag magkramper som gör så helvetes ont. Då kan jag inte sitta, ligga, stå.. Jag blir trött av medicinen, så en gång tänkte jag "vafan, skiter i medicinen jag ska fan fara å lana med mina vänner, en kväll kan väl aldrig skada" men det gjorde det, efter att jag deka i soffan så fick jag magkramper och jag hade dem i en hel dag. Jag kan knappt vara ute med kompisar på krogen för då får jag inte ta medicinen.. Medicin och alkohol går ju inte ihop, så där har vi magkramper igen. Jag kan inte äta för mycket chips, ostbågar eller godis, för då får jag magkramper. Jag blir så frustrerad! Jag vill kunna leva det liv jag hade förr! Då jag tränade varje dag förutom söndag, då jag kunde gå på fester med dem närmaste och ha det trevligt. Då kunde jag lana med dem närmaste men neeej, allt stoppas av den där jävla sjukdomen... Jag vara fan nära att sumpa studenten! Men på nått sätt fixade jag betygen och fick ett slutbetyg, men det var det jobbigaste jag har gjort i hela mitt liv. Att bara sitta i mitt rum och skriva skolarbeten i veckor för att inte sumpa allt jag har gjort under 3 år. Fyfan...

Jag ville bara skriva av och få bort tankar från mitt huvud. Och ja, jag tycker faktiskt synd om mig själv. Och jag lider med dem som har samma sjukdom som jag. Visst den är inte farlig, men den är fruktansvärt jobbig. Allt man har gjort i sitt liv, måste man lägga ner... Frustrerande!

Kram och hejdå!