Fuck me, please?

Rubriken bara kom upp i skallen som en snilleblixt!

Jag fick en väldigt fundersam tanke faktiskt.. Bara sådär innan man ska försöka somna om igen.
Alltså, är det så att man tappar alldeles för mycket vänner då man är såhär väldigt sjuk? Att man ligger i sängen helt döende av magvärk och huvudvärk och all sort värk. Man får inte sova på kvällarna så därför ligger man nästan 24/7 i sängen och orkar inte göra ett piss.
Säg att du mår lite bättre och far till skolan och inser att dem du brukar vara med beter sig väldigt otrevligt och konstigt. Att du blir bemött på ett dåligt sätt. Du börjar undra och får veta att "du aldrig hör av dig längre". Man förklarar varför man inte har hört av sig, och man får "som vanligt då". Du blir sjuk igen och när du kommer till skolan nästa vecka och du blir inte bemött alls, du är som en lite osynlig blobb i klassrummet. Då undrar jag, är det så det är? Att man tappar sina vänner bara för att man e sjuk?

Jag tycker det är väldigt konstigt... Vänner ska väl kunna inse hur sjuk man är och förstå varför? Varför gör inte mina så kallas "vänner" jag umgås i klassen inte det då? Kan det vara att de vet att man inte kommer umgås med dem på studentdagen? Att de är så jävla sura på mig bara för det? Men vad har det med att jag e sjuk och göra? Åh, dessa tankar gör mig galen, måste fan sätta mig å rita igen....

Även om jag inte kan rita så gör jag det ändå! HA SUG PÅ DEN!
Ne men, jag hatar egentligen och rita, men nu jävlar ska jag iaf lära mig ett och annat hur man ritar "fint". Jag behöver någonting nytt i min vardag då man bara sitter hemma och är sjuk hela tiden... Yeeey, i dont have a life...

Bye