...

jag orkar inte mer. jag vill bara bort! jag vill skrika, samtidigt som jag vet att jag inte kan. jag vill bita någon riktigt hårt, känna smaken av blod igen. jag kan bita mej.
jag får panikattacker hela tiden. jag orkar inte. i skolan, hemma, jag börjar gråta. jag kan inte börja gråta utan anledning i klassrummet. men varför gör jag det då? ja har gjort det flera gånger. men ingen märker. ingen orkar bry ser och kolla hur jag mår. ingen fattar att ja kanske inte bara ler för att jag vill det. masken. som alla ser. och fattar inte. att det bara är en mask. ingen bryr sej.
just nu vill jag bara ha sönder hela lägenheten. bryta sönder databordet. kasta petra i väggen. slå allt så hårt jag kan. igen. igen, och igen.
jag skakar hela tiden. jag försöker dölja det så bra jag kan. säga att jag fryser. ta bort mej härifrån. är inte döden bättre än livet? det borde vara det. eller? jag ska kolla. nån gång. snart hoppas jag.
jag behöver blod. men jag kan inte. inte för pappa. inte för... vem bryr sej. du har ju skitigt i mej. varför ska jag inte skita i dej?kanske för att alla hatar mej om jag inte gör som alla vill. jag måste ju försöka ialafall... få någon ialafall o gilla mej. kanske inte för den jag är. men för den man tror jag är ialafall. en bättre den av mej själv. en del som borde vara gömd en del som inte är jag. men istället får den delen som är jag vara gömd. den delen som berättar vem jag är på riktigt. den delen som alla hatar. den delen som jag önskar inte fanns. när den dör, dör jag med den. så det är onödigt och försöka. det är omöjligt. vad jag är gör. finns bara döden i slutet och väntar på mej. så varför finns jag? jag är onödig. jag har inte ens någon. ingen jag kan prata med. ingen som vet vem jag är. ingen som bryr sej. ingen som hoppas. ingen som ler åt mej. ingen.

en liten del av mitt liv.