Våra bilder sitter fortfarande kvar.

För att jag kan fortfarande känna dina händer mot mina,

jag ler fortfarande åt skillnaden.

Och jag kan fortfarande känna din doft i mina kuddar,

det gör att jag inte kan sova om nätterna.

Jag kan höra ditt skratt,

som klingar i mina öron,

det vackraste ljudet i världen.

Du finns överallt,

men ändå inte här.

Inte här med mig.



Hela min kropp skriker fortfarande efter din närhet,

men jag vet att du aldrig kommer att stå vid min sida igen.

Så som förut, det finns bara inte längre.



Men våra bilder finns fortfarande kvar,

och våra minnen tillsammans, kommer inte att dö.

Även om vi gjorde det.