210 - Att bo i sharehouse

Nog är det trevligt, det tycker jag definitivt. Men så är det den lilla biten med att det inte är så himla permanent. Folk kommer och går. Ibland är det inte så jobbigt - man kommer inte alltid bra överrens med alla, det är naturligt. Men ibland är det de man kommit nästan förvånansvärt bra överrens med, de som blir som en del av ens liv. Det är desto svårare.

Och idag har jag sagt hejdå till Veronica och det känns konstigt.
Vi har ju ändå bott tillsammans i 7 månader nu, och nu ska hon åka hem till Sverige.

Fast det känns bra att det är just Sverige hon ska till. För det betyder vi kommer kunna träffas igen. Det har varit svårare att säga hejdå till de man vet att man troligtvis aldrig kommer träffa någonsin igen.
Veronica ska ju till och med ner till Malmö för högskola, så det känns inte jättejobbigt.

Det blir konstigt att inte kunna träffa henne varenda dag dock. Blir annorlunda här i huset utan henne. Ända sen jag kom hit har hon varit här, och vi har gjort så mycket roliga saker tillsammans och jag kommer ha så otroligt mycket fritid jag inte kommer veta vad jag ska göra med nu när hon har gett sig av.

Men sånt är livet, antar jag. Som sagt, så kommer vi absolut att träffas igen.
Imorgon kommer vår nya huskompis, en kines som förhoppningsvis är trevlig och kan prata nåt språk vi andra förstår. :D