Vila i frid och sådär

Jag hatar mitt liv lite extra, idag och igår.
Världens absolut bästa och finaste katt lämnade mig igår. Han hade brutit nedersta ryggkotan och ändå tagit sig hem, när han knappt kunde röra på sig. Han var seriöst den finaste lilla dinosauriekatten som fanns. Och jag var inte ens där, jag fick inte ens säga hejdå.
Det var inte ens bara en katt, han var min vän. Och ni är cp om ni inte fattar.
Orkar inte.