ephagons blogg
Kille, 41 år. Bor i Karlstad, Värmlands län. Är offline och var senast aktiv: 5 september kl. 01:26

Senaste inläggen
Jag är en ål26 augusti kl. 21:39
Kras
26 augusti kl. 01:16
Just nu
21 augusti kl. 19:49
Drömmar
20 augusti kl. 21:23
...
16 augusti kl. 04:29
Jag
11 augusti kl. 22:22
Ibland
10 augusti kl. 02:38
Grå
3 augusti kl. 00:57
Jag har märkt att
30 juli kl. 23:47
Mandel
30 juli kl. 02:37
Visa alla
Fakta
Civilstatus: Inte valtLäggning: Inte valt
Intresse: Inte valt
Bor: Inte valt
Politik: Inte valt
Dricker: Inte valt
Musikstil: Inte valt
Klädstil: Inte valt
Medlem sedan: 2025-07-19
Event
ephagon har inte lagt till några event än.
Vänner (0)
ephagon har inga vänner än. Bli första?
Drömmar
Natten som var, så drömde jag om min mor och min far. Det är intressant att i alla drömmar jag haft om dem (av de jag minns i alla fall), sedan deras bortgång, så är de på något sätt döda. Endera att de är något slags vålnader, fast ändå riktiga, och så inser jag till slut att de ju faktiskt är döda och så försvinner de. Jag hade en sådan dröm i samband med att vi tömde, städade ur, och till slut sålde mammas lägenhet. Den drömmen utspelades i hennes lägenhet. Det var bara hon som någonsin bodde i den. Pappa (styvpappa om man ska vara petig) var död när den köptes och besökte den aldrig. Om han nu inte gjorde det någon gång tidigare i sitt liv. Vem vet, han kanske hade en kompis som bodde där 30 år innan han och mamma träffades. Det hade varit lite coolt. Efter mammas död så drömde jag mycket mardrömmar, ofta i kombination med sömnparalys. Vill minnas att jag vid minst ett par tillfällen vaknat till av att jag försöker skrika, fast det går ju inte. Efter ett kämpande som känns som en evighet så har jag dock till slut lyckats att faktiskt skrika. Både jobbigt och samtidigt väldigt härligt (jag tycker om när mina sömnparalyser hälsar på). I alla fall så är det en annan variant de förekommer i. Något slags tillstånd där det inte går att missa att de är döda. Så som de var på slutet, är en annan form de förekommer i. Vilket i pappas fall innebär en massa slangar i kroppen.
Det behövdes ett nytt stycke kände jag. Kanske inte helt korrekt att göra så men jag behövde distansera mig lite från de tidigare tankarna. Inte för att jag tänker lämna dem helt men jag jag kände att det kanske blev lite "grötigt". I alla fall så, natten till idag, så drömde jag om dem båda i sådan där form som de var den sista tiden som levande. Massa katter var där också (dock som sådana där att man ser att de är döda). Minns att en av dem, en långhårig hona, var alldeles korthårig och eländig. Tror att någon av de andra katterna, som redan var korthåriga försökte bräcka det genom att vara helt kala och på vissa ställen var huden lite genomskinlig.
Det var jul i drömmen. Kanske en eller två dagar innan julafton. Mamma höll på och donade och stökade. Pappa satt i soffan framför teven. Slangar som gick från magen och underlivet på honom. Det stod en öppnad chokladkartong med massa spännande bitar i. Jag fick ta ur den men jag minns inte hur många bitar jag fick ta. Minnet börjar bli suddigt där eller så slutade väl drömmen helt enkelt där. Ett lyckligt slut.