Grå

Tänkhäfta. Det är när man får som tunghäfta, fast i tankarna.

Eller tänk-kramp kanske är mer passande. Som skrivkramp. Man har helt enkelt tänkt för mycket, och/eller för enformigt och statiskt. Det är nog väldigt mycket av det senare i mitt fall. Allt blir lätt sådana jäkla fixeringar som ska ältas om och om och om.

Såg precis originalversionen av Tjuren Ferdinand. Kändes skumt med engelskt tal. Som att något var fel när det krockade med barndomsminnets version. I alla fall. Överreagerar inte matadoren NÅGOT? Tänkte inte så mycket på det när jag var liten men när jag ser det nu, så känns det ju som att han flippar totalt över en liten struntsak. Problem hemma kanske.