Övergiven.

Lever med en bästa vän 100 mil ifrån mig. Vi har gått igenom mycket tillsammans, allt ifrån oskuldtagande, till otrogenhet, till bråk, till svordomar, till kramar och till slut hans flytt..
Idag bor han 100 mil ifrån, om det ens stoppar. Det tär på oss båda två varje dag att leva med detta, och vi försöker att prata med varandra minst 1 gång per dag, bara för att vi älskar varandra. Idag fick jag ett sms av honom där det stog " Jag saknar att ha någon som förstår mig lika bra som du gör" Jag började gråta och skrev" Du behöver inte hitta en ny sån, im right here", när jag kom på mig, att jag faktikst inte alls finn right here.
Kanske över skype och sms, men inte hos honom, inte hos honom där jag kan krama om honom, klappa honom på huvudet och säga att allt kommer att bli bra. Inte hos honom där jag kan lägga mig i sängen breve honom, kolla honom i ögonen och prata i timmar, skratta i timmar och gråta i timmar, och ändå känna mig hudra 100% bekväm.