HELGEN

Jävlar vilken helg jag har haft. Bilresan upp till Norrköping pepprades med att hetssjunga Kentlåtar och ta rökpauser så ofta att vi nästan missade våran get-in. Supertrevliga arrangörer och en liten mysig scen likt på Jazzhuset. Inför spelningen satt vi i logen, drack öl och förväntade oss en publik på runt max tio pers. Men jävlar vad fint det kändes när folk började rulla in efter en liten stund. Kände mig hedrad av att folk tog sig tid klockan 19 på en Fredag. Själva gigget kändes superavslappnat och jag mådde bra när vi gick av scenen.
Sen drack vi en aning för mycket öl på hotellrummet och ramlade ut i Norrköping för att se Den Svenska Björnstammen. Jävlar vad fint det var. Blir bara mer och mer förälskad i dem varje gång jag är på en av deras spelningar.

Vägen upp till Stockholm kändes som en evighet och väl framme käkade vi sushi på ett väldigt förvirrande ställe, hängde med supersköna Colleagues och drack återigen lite för mycket öl. Sen körde vi vår lätt bästa spelning hittills. Debaser var tungt.
Sen träffade jag asballa knullskaft och babyHarald och allt kändes bara allmänt bra om än lite kaosartat.

Nu saknar jag Stockholm som fan. Precis som jag gjort de andra gångerna jag åkt därifrån. Jag vet att Håkan sjunger "Stockholm blir aldrig min stad", men det är nog fan det ändå. Vill tillbaka så fort jag kan; och helst stanna i mer än bara en dag. Har fortfarande inte fått bort den lilla ettriga Stockholmsdialekten jag lyckades adoptera under de få timmarna vi spenderade i staden. Har lite hemlängtan till någonting som inte ens är mitt hem. Dumt.