Attraktiva jävla människor.

Halloween-hetsen har inte riktigt nått hem till mig än. Ville dra till Liseberg en stund men mitt sällskap verkar vara lite för bakfulla. Kanske drar dit senare, får se. Annars lär jag ju tyvärr bara sitta i mitt rum resten av kvällen.

Får jag berätta om en sak som stör mig? Så klart jag får, det är ju min blogg.
Attraktiva jävla människor. Kan man ha fobi för människor man blir attraherad av, eller är det bara min sociala fobi som bestämmer sig för att kicka in lite extra när jag ser ett hot piece of ass jag känner för att prata med? Förmodligen det sistnämnda. För helt ärligt, min hjärna flippar ur helt vid sådana tillfällen (med vissa undantag när jag är redlöst alkoholiserad).
Att skriva med dessa äckligt attraktiva människor går liksom helt okej - pga behöver inte se deras perfekta ansikten, men när det kommer till att på riktigt träffa dem, eller ännu värre helt plötsligt råka befinna mig i samma rum som en jävla gud, då blir jag som luddet man vill sopa under mattan i hopp om att det ska försvinna.
Detta hände exempelvis igår. En vanlig, fullt fungerande människa hade ju förmodligen kopplat på sitt charmigaste leende och bara kört, men under hela den korta konversationen jag hade med människan försökte jag hitta ett bra tillfälle att springa därifrån snabbt som bara fan. Vilket jag också gjorde. Och sen satt jag typ och försökte gömma mig resten av kvällen.
Well fucking done.

Detta gör på riktigt att jag drar mig för att träffa folk jag finner attraktiva för att jag blir helt vansinnigt nervös utav det. Skitkul. Fast inte för mig. Ha ha ha.
Konstigt nog är ju de flesta utav mina favoritmänniskor galet jävla snygga (Ezra och Lucas I'm looking extra mycket på er) så man kan ju tycka att jag borde ha, typ, vant mig.

I övrigt var kvällen fin. Firade världens bästa Ezras artonårsdag och drack mousserande fjortisvin.

Men nu vet ni en utav mina stora svagheter i livet, och det är ni jävlar som orsakar den. Fyfan för er...