Familjen <3

Jag kan erkänna att min mamma är min bästavän å utan henne skulle jag defenetivt inte finnas kvar här. Efter massa omständigheter är de slut mellan mei å killen å de valet är bland de bästa jag gjort. Efter 3 1/2 år med en människa som tryckte ner mei totalt i botten, tappa all självkänsla å förlora mkt tid med vänner bara för han ville att jag skulle sitta hemma å inte gör ett skit, kände mei verkligen inlåst i mitt egna hem. Men nu är de påväg uppåt igen, som tur är! Letar eget boende å de som är så skönt är att mamma å hennes man ska hjälpa till allt dom kan för dom märker hur dåligt jag mår över att bo kvar med honom. Visst vi funka jävligt bra som kompisar tills han "hitta" en ny, för nu kan han knappt prata elr umgås med mei Å vill han ha kvar mei som vän kan han åtminstonde bete sei som en vän. Men kan han inte de så är de hans val, tänker inte anstränga mei längre för att försöka va vän heller eftersom han inte verkar vilja de själv.

Men tack vare min familj börjar jag hitta tbx till mitt gamla jag!

Utan er skulle jag inte klara av allt! <3 men skulle önska att du fanns med mei på denna resa pappa! Fast de är du redan där uppifrån. Men du är extremt saknad här på jorden ska du veta! <3