81. / Love, Loss & Desperation.

Jag satt på bussen och lutade huvudet på det kalla bussfönstret. Hela kroppen stelnar till och jag ser att Busspojken springer mot bussen och skrattar. Han hann med bussen precis, och jag log lite för mig själv. Jag har inte sett honom på nästan fyra månader. Vi gick av bussen och ställde oss vid Spånga stations perrong och stod bredvid varandra och rökte. När tåget kom bestämde jag mig för att stå upp. Han satte sig ner på ett säte och började läsa i en bok. Jag andades tungt och trodde att jag skulle svimma ett tag.
Herregud. Jag är så djävla fånig och töntig o allt det där. Nästa gång ska jag fråga om han har en tändare som jag kan få låna.
Om jag vågar.

Väl framme i stan så vek Busspojken av mot Pressbyrån och jag fortsatte att gå rakt fram.
Jag träffade Mimmi och vi fikade på Waynes. Det var så skönt att få prata ut.
Herregud, har saknat det.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra, förutom att tänka lite på Busspojken och lyssna på Mystery Jets.



Is that you on the bus?
Is that you on the train?
You wrote your number on my hand
And it came off in the rain