Perfect Situation
Vad är det med mig egentligen? Varför är jag så uppenbart galen? I en perfekt situation lät jag allt jag älskar försvinna, rinna ner likt vatten i ett avlopp. Allt jag behövde göra var att våga och jag hade varit hjälten, men jag är nollan. Återigen långa och hungriga nätter, men det börjar bli outhärdligt. Försöker hitta någon som vill hålla fast vid mig men jag är ett spöke, genomskinlig, och folk passerar genom mig utan minsta hinder.
Säg att det finns något som kallas logik, att allt sker av en anledning.
Säg att det finns hopp för mig, jag vill inte vara ensam resten av mina dagar på jorden.