buuusets blogg

6 år, sex jävla år utan dig.
Fattar inte hur jag klarat mig såhär länge utan min fina farbror som alltid fanns där.
Varför lät ingen mig läsa brevet du skrev? när du hade skrivit ''visa fannie detta''
Fick aldrig se, men pappa berättade.
Att han söp bort ringen du hade lämnat till mig på brevet är det värsta, det skulle varit det enda jag hade haft kvar efter dig.
Men nu har jag ingenting kvar utav dig, förutom alla fina minnen.

Jag vet att du kollar ner på mig och jag hoppas du är stolt över mig, trots att allt blev knas där ett tag.

Att få höra att man är ful varje dag, att få höra att man är en hora varje dag.
Tror ni att det är kul? Tror ni att jag bara skakar av mig det, kollar mig i spegeln och tänker ''Fan va snygg jag är idag''
Nej, det är inte kul och när jag ser mig själv i spegeln så får jag ångest och det är inte bara nått jag säger.
Jag har ångest varje dag, pga att jag hatar mig själv,mitt utseende och allting.

Jag önskar att jag var en utav dom tjejerna som inte tog åt sig, men jag tar åt mig extremt mkt.
Ni behöver inte förstå, för jag förstår inte ens själv.
Kolla på mina bilder och kolla på ögonen, ser mina ögon lyckliga ut?
om ni hade tagit er tid att se efter så hade ni sett i mina ögon att jag mår så jävla dåligt.

tillslut rinner bägaren över och jag blir ett monster, det har hänt flera gånger på bara några veckor.
JAG VET att jag inte är världens snyggaste, har världens största bröst oh en go röv, jag vet det.
Jag har stor näsa, ful käft och äcklig hy.

Och hora är jag inte, jag tar inte betalt för någonting.
''Det är dig jag kommer plocka upp på gatan, du kommer vilja betala mig för lite k*k, men jag kommer säga nej för att du är så skabbig och ful''
EXAKT dom orden har jag fått höra, fattar ni inte att det gör ont?

Är det konstigt att jag inte kan lita på folk, att jag inte vågar ha pojkvän?
Se det ur min synvinkel nu, jag har trott att dom har haft rätt.
Jag tror det fortfarande på ett sätt, iaf ful-delen.

Nästa gång ni tänker kalla en tjej för ful, eller hora. tänk på hur hon kommer må efter du gjort det.

ALLTSÅ, det är fan bah jobbigt att va röksugen och kissenödig samtidigt.
Vad ska man göra först liksom?
aae, går oh röker dåårååå

Där försvann du också, den finaste personen som någonsin funnits på jorden.
Du är den finaste ängeln, du och sigge.
Lite komiskt att både du och farbror hette sigge, eller du hette ju inte det. men det var vad du kallades.
du ville aldrig någon nått illa.
Har så många glada minnen av dig, hoppas det är bra där uppe… och ser du Farbror så krama honom åt mig.
kan inte skriva mer än att jag älskar dig och tänker på dig.
Vila i frid, sigvard.

Nu får du välja vilken väg du vill gå, du kan stanna hos mig eller dra.
Du får välja nu de bara är så.
Du valde dig själv så tack oh hejdå.

Tänker på dig mycket idag farbror.
Och saknar dig mer än någonsin.
Du kommer aldrig tillbaka, du lever i mitt hjärta.
Jag har slutat vara arg, för det är inte ditt fel att det blev såhär.
Det är ingens fel.
Jag har inte längre skuldkänslor.
För jag skulle inte kunna stoppa dig.
Men att jag inte ens fick chansen att säga hejdå till dig, det är det som gör mest ont.
Att jag inte ens fick läsa ditt brev du skrev, som alla lovade mig att få läsa.
Trodde inte det skulle kännas såhär efter fyra år.
FYRA fucking år, och jag tänker fortfarande på dig dagligen.
men jag har ju hört att sorg aldrig försvinner.
och det är nog sant.
Har drömt så sjukt mycket om dig det senaste, att du har pratat med mig och sagt att du älskar mig och att det inte var meningen att såra mig så mycket.
Men Sigge, det gör inget att du valde den utvägen.
Älskar dig föralltid.
Hälsa änglarna från mig,
♥

Hoppas du har slutit fred med dina inre demoner och funnit lycka.
Jag saknar dig som bara den.
Jag älskar dig farbror och kommer aldrig sluta göra det, du lever vidare i mitt hjärta, det kommer du alltid att göra.
Det du gjorde mot dig själv och mot oss alla andra, det var hemskt.
När pappa berättade vad som hade hänt så grät jag hela natten.
Dagen efter satt jag i skolan, var i chock-tillstånd och bara kollade rakt fram.
På rasten så satt jag bara på en bänk och tänkte.
Fan, varför du tänkte jag.
En underbar människa, som togs ifrån oss.
Jag tänker på dig varje dag, eller ja jag har dig alltid i tankarna.
Din begravning kommer jag alltid minnas, ja det är väl klart man minns en begravning.
Men, alla bara grät.
Jag själv fick inte fram en tår föräns jag var ensam.
Men sen där efteråt, när alla fikade oså
Då var alla glada igen, jag fattade inte hur dom kunde vara så glada..
Det är 3 år sen du lämnade oss..
Hoppas du mår bra.
Jag älskar dig. Föralltid.


Nu var det mer än ett år sen jag skrev detta, och nu fyra år sen du lämnade oss.
saknaden är lika stor, och jag älskar dig lika mycket.
<3