*Beep* has poisoned her

Jag vet inte riktigt. Nej jag vet inte riktigt. Det är en känsla i min kropp jag jag inte riktigt, som jag inte riktigt kan få bort. En känsla som återkommit de senaste två åren och jag vet inte varför jag inte kan släppa den. För det är där problemet ligger idag. Jag kan inte släppa det.
Så fort jag tror att jag släppt, så fort jag har gått vidare återkommer känslan igen. Skräcken och lamslagningen. Det är säkert inte ens ett korrekt ord, lamslagningen, det låter inte korrekt i mina öron, men min känsla är fel den med så då gör det väl okej.
Känslan börjar vid toppen av lungorna, sprider sig upp genom halsen och in i mitt huvud. Tar över och gör den svart. Ihålig. Sedan fortsätter den långsamt ner längs alla mina lemmar och gör dem till en början oroliga och skakiga, men efter det så sakta, sakta lägger de av och blir blytunga och långsamma. Det enda som är kvar efter det är en orolig känsla vid toppen av mina lungor som pulserar och dunkar.
Det är lamslagningen.
Så löjliga saker utlöser den. Skämt, pikar, gräl. Och efter det kan jag vara lamslagen i upp till flera veckor. Avtrubbad och tom. Dessa känslor leder i sin tur ibland till att jag tappar hoppet på mänskligheten och glädjen, ihop med att jag förlorar det hoppet vill jag nästan alltid dö.
Specifika saker som triggar igång det?
David. Allt som påminner mig om honom. Allt det hemska. Det finns dock speciella minnen som jag själv har undanstoppat i min hjärna som bara gör mindre ont. En lycklig dag kanske det bara är det som är kvar.
Jag själv. Allt som har med att jag är hemsk, värdelös, otillräcklig, du kan räkna upp det negativa i en oändlighet. Skämt som sanning. Allt klistras fast på mig och matar mitt monster som bor i mitt huvud. Han heter Hampus för er som inte vet.
Enligt min mor älskar jag att vältra mig och gotta mig i sorg och ångest. Det kanske är så det är. Det kanske är därför den känslan inte vill släppa taget om mig. Det kanske är därför jag inte kan släppa taget om saker och ting. Är det därför negativa saker fastnar, speciellt på mig?
Jag kanske aldrig kan bli frisk. Jag kanske är kroniskt sjuk. För jag kanske älskar att må dåligt.