Kan inte skriva krönikor, det blev en doktorsavhandling

Nu har Linnea här intill suttit och skrivit massor av intelligenta saker, ska jag också försöka?

Nej jag tror inte det, för att jag besitter inte den förmågan att kunna komma på något enkelt vardagsproblem och sen kunna få ut något vettigt av det, det kanske låter vettigt på grund av mitt svenska språk, men om man tittar noga så är det bara väl skrivna, helt tomma ord som aldrig kommer in på djupet utan bara mer forcerar runt ytan på det jag ska skriva om.

Men ser man på nu sitter jag här och spottar massor av ord ändå, ordbajsa har jag hört att det kan kallas med, fult uttryck men det stämmer ganska bra ändå.

Men nu trots min totala oförmåga, ska jag ändå försöka skriva om något viktigt.
Det jag självklart, eller så självklart väljer, är väl kanske inte så självklart, men jag tänkte väva in flera saker, som står mig nära hjärtat, homosexualitet, avstånd, skitsnack och gruppbeteenden.

Jag kan börja med det sistnämnda, en teori jag lagt fram för ett par nära vänner, som alla hållit med mig totalt, och denna teori blir en bra grund att utgå för resten av det jag ska skriva.
Såhär är det, vi människor är gruppdjur, som små har vi inte än funnit riktigt vad som är jag så då går det att umgås med alla, när du blir äldre hittar du mer och mer vad som är jag och du börjar söka dig till folk som är likasinnade, du söker dig till grupper där du behövs och där du fyller en funktion, där du är behövd, när de personer du förut umgåtts med inte längre uppfyller vad du är, dina intressen, ditt sätt att vara, dina sätt att se på grundläggande saker och ting och så vidare så tappar du din plats och du blir inte intressant längre, du trivs inte med dem.
De stämmer inte in med hur du är och vill vara och du fyller kanske, ofta är det så, inte längre någon funktion i den gruppen.
Då blir du ensam, då känner du dig ensam, det behöver inte betyda att de stöter ut dig, men du har ingen direkt plats och ingen behöver dig riktigt i gruppen längre, du är ut kasserad, så du känner dig ensam när du umgås med dem.
För mig stämmer detta i alla fall.
I klasser är det ganska stor risk att det blir så med någon person, eller några, de måste inte vara mobbade eller utanför, de kan lika väl vara en av de mest populära i klassen, men man känner sig ensam i såna grupper, när man inte fyller en funktion, när man egentligen inte är behövd.

Då är ju bara frågan den:
Vad hade det här att göra med homosexualitet, avstånd och skitsnack?

Jo, säg nu att den här människan, faktiskt har funnit en grupp där den passar in, där medlemmarna i gruppen är allt denna människa vill vara, är, står för samma grundläggande tankar, där den här människan har en plats, är behövd men så visade det sig att denna grupp av människor bara finns på avstånd vad ska denna människa då ta sig till?
Jo det enda den kan göra är att stödja sig i de grupper där hon eller han förut passade in och inte helt än har förlorat sin plats, det blir ett ensamt sätt att leva på men enda sättet att överleva. Denna människa måste då livnära sig på minner, eller fel denna människa måste inte livnära sig på minnen, men mest troligt gör den det, vilket gör att han eller hon blir frånvarande vilket mest märks av de nära och kära som kan tala om att personen i fråga inte riktigt är här.

Enda problemet är det att, om denna människa inte förstår att den måste halvt bryta från den grupp som han eller hon funnit en plats i kommer det bara gå utför, han eller hon måste leta efter en ny tillfällig eller permanent grupp som fyller samma funktion som den på distans för att kunna bli närvarande igen.

Där kommer skitsnacket in.
Det ligget i människans natur att skvallra och trycka ner folk verkar det som. Det är något vi alltid gjort och alltid kommer att göra, när du byter grupp så är det nog stor risk att skitsnack uppstår på grund av just brytandet och fasen när vi gör oss självständiga från den gamla gruppen, det kan väcka ilska hos dem som inte har brutit sina gamla känslomässiga band med personen. Avundsjuka och att känna sig inte tillräcklig är mer är nog för att skapa en våg av anledningar till just skitsnack som egentligen bara bryter ner, då tanken från första början bara var att få göra sig av med lite av den överflödiga ilskan och få vara lika elak tillbaka som personen i fråga varit mot den som nu börjar skitsnacket.
Det är stor risk att detta har en förlösande effekt på de andra som mest troligt hänger på och spyr ut sin ilska, detta speglas sen lätt i deras beteenden och gör egentligen bara att brytningsfasen går ännu fortare då personen som bryter sig lös känner sig oönskad.

Här kommer homosexualiteten in som ett litet sidospår jag bara var tvungen att lägga in efter Linneas mycket upprörande ord om just ämnet.

Men eftersom det har lite att göra med grupper och skitsnack och göra så tyckte jag att det passade in hur som helst.

Att vara homosexuell, bisexuell eller plansexuell är inget fel alls. Alla har säkert någon gång varit förtvivlade över kärlek, eller i alla fall över att ni inte kunnat styra era känslor och bör därför veta att det inte går att styra över dem, varför hata och äcklas över något så vackert som kärleken då det egentligen bara är [i]sexet[/i] ni skräms av mest troligt, bara för att man inte är heterosexuell innebär det inte att man är en äcklig kåt slusk som går och tar på folk och dregglar efter en jag lovar er att de som inte är homosexuella inte bryr sig mer än homosexuella om de andras kroppar. Är det av det heterosexuella eller av de homosexuella killarna ni tjejer får höra vems kuk som var störst och vilka som har fått pubis.
Men att de heterosexuella killarna kollar upp sånt och skvallrar vidare, det är ingen som bryr sig om.

Var gick mänskligheten fel?

Nu blev det här sjukt långt och låter mer som en doktorsavhandling i psykologi än bara några kloka ord som Linnea lyckas klottra ner, ser ni vad jag menar med att jag är helt oförmögen med att göra det?