Väg

André pratar om vilsna barn, undra om jag är ett vilset barn för honom.
Jag är inte vilsen, jag vet precis var jag är, bara lite osäker på hur jag ska fortsätta här från. Det är ett vägsjäl jag kommit till, båda vägarna leder fram till målet. Även om målet lär se olika ut beroende på hur jag väljer att gå. Helst vill jag bara lägga mig och sova.
Drömmer en massa mardrömmar, otäcka små saker det.
Jag blir av någon anledning alltid så väldigt nedstämd under matematiken, det är ganska konstigt egentligen.
Jag behöver prata med någon igen tror jag. Mamma skulle höra med kvinnofrid, annars kanske det blir psykolog igen. Hon sa igår när vi pratade lite, min mor och jag, att det finns ingenting att skämmas över och att hon är redo att lyssna när jag vill prata.
Jag ligger efter i matematiken eftersom jag varit sjuk, borde ta hem och jobba. Men jag vill inte. Jag får ligga efter istället.