dikt igen ~ Snöflingorna

Snöflingorna föll sakta
Kylde ner våra kroppar
Som hårt pressades mot varran

Men jag ville inte känna mig själv
Så jag tog ett steg bak

Ett steg bak

Studerade oss

En tår
Slant från min tårkanal
Och trots att det inte var mening
Rann den ner för min kind

För du var så vacker där du stod
Bredvid mig

Äckel

Skal kan inte visa skönhet
Skal kan inte visa skörhet
Skal kan inte visa känslor

Bara handikappade rörelser och miner
[förvridna grimaser]

Ännu en tår slant
Och trots att det inte var mening
Rann den ner för min kind

För du stod där så stark
och höll om mig trots att jag skakade
Pressade dig mot mig

Snön föll på min hud

Och jag kände din värme
Men kunde inte ge någon tillbaka

[sanningen är att jag inte vet om kroppen tillhörde mig]

Men det är klart
vad är en människa utan sitt skal

[en vilsen själ]

Jag är ledsen för att jag aldrig
fick chansen
att visa dig min skönhet

[Äckel]

Men du var så upptagen med mitt skal
Att du inte märkte
när jag lämnade min kropp

[Döda skal
&
spöken på vift]

Och snöflingorna fortsatte
att falla
på
oss