Hej hopp jag är tillbaka

Har varit i Egypten. Har kommit hem. Har så mycket att skriva egentligen. Så mycket att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Kan väl säga att jag inte direkt kan påstå att resan till Egypten var en dans på rosor. Det hände en rätt traumatisk sak i mitten av resan och efter det var det väldigt svårt att kunna slappna av. Svårt att kunna njuta och jag längtade hem något så otroligt. Hem till min katt, mitt sovrum och Viktors trygga famn.
Men brun blev jag. Var flera år sedan jag var såhär brun sist. Hemskt många år sedan faktiskt. Kanske åtta år sedan eller någonting sådant. Det talar väl för någonting ändå om mitt over all mående, att jag inte längre skyr mig för att vara i solen.



Sen jag kom hem har jag varit väldigt ostabil. Mått bra till tusen och varit nära att ta livet av mig. Och sen bra igen. Och så dåligt. Upp och ner, upp och ner. På bara några dagar.
MEN jag gjorde något jag är otroligt stolt över. Jag klarade av att hantera att jag såg David utan att totalt gå sönder. Jag låg inte krampandes och gråtande i rädsla efteråt. Absolut höll jag på att spy när jag såg honom. Visst fungerade inte min finmotorik riktigt så jag hade svårt att plocka upp mina pommes när jag åt och jag mosade min falafel med gaffeln fler än en gång när jag skulle dela på den. Men jag klarade ändå av att stanna kvar och äta, och som sagt så bröt jag inte ihop totalt, inte ens när jag kom hem igen. Viktor var jättestolt över mig och det är jag med.

Sen så igår så fick jag min julklapp av mamma och pappa också.
Hahah eller ja, typ iallafall.
Ringde mamma igår och frågade om de hade köpt mig en julklapp än. Vilket de inte hade. Så jag bad om att få bidrag till en kappa jag hittat som kostade FUCKING MULTUM. Men grejen är den att de senaste åren har jag enbart köpt kappor på secondhand och låt oss komma ihåg att de är använda. Insidan är sliten, utsidan är sliten. Att hitta en riktigt bra storlek är nästan omöjlig så passformen är ofta lite sådär. Eftersom de redan är slitna så går det ofta bara en/två vintrar innan de ser rätt sunkiga ut och då är jakten igång att hitta en ny begagnad kappa igång igen. Den jag har nu är dessutom sjukt sunkig och passformen är verkligen hej kom och hjälp mig. Köpa kappor för en billig penning aka typ HM är omöjlig för mig eftersom, inte sedan jag var ätstörd har jag kunnat ha de kapporna, framförallt inte med en tjocktröja under och då är de rätt meningslösa. Sen är det nästan omöjligt för mig att hitta kappor eftersom jag har så förbannat breda höfter att jag alltid, även när jag var ätstörd, varit tvungen att ha kappor som svänger ut efter midjan och är a-linjeformade så att mina höfter ryms. Annars ser jag ut och känner mig som en stoppad korv.
Men som sagt jag hittade en kappa. Som satt fantastiskt. Som kommer sitta jättefint även när jag går ner i vikt. I bra material.
Hade den igår. Ska ha den på mig idag. Sen ska mamma och pappa ta den och slå in den så får jag den först på julafton. Så jag får stå ut med min råsunkiga kappa i drygt en månad till, men sen, sen kommer jag vara så jävla fin.