Tw ätstörning, självhat

Har lyckats att sätta mig upp i soffan från att varit sängliggande.
Självhatet slog mig som ett knytnävsslag i ansiktet från ingenstans.
Illamåendet från all ångest så brutalt att jag höll på att kräkas. Längtan efter att karva i mig själv så fruktansvärt stark. För att önskan att bestraffa mig själv var oändlig. Bestraffa mig själv för att jag är så äcklig.
Så jävla vidrig.
Smutsig.
Och framförallt tjock.
Så stor att vågen skulle gå sönder om jag ställde mig på den. Inga kläder passar på någon som mig. Det är hjärnspöken delux. Jag tror inte att det har någon koppling till verkligheten.
Men det är vad jag ser. Det är vad jag känner.
Det måste vara på riktigt?
Personalen har äntligen kommit hem. Ska stappla mig neråt och lägga mig i soffan där nere. Se till att jag inte är ensam med mitt huvud. Se till att jag inte stänger in mig själv. För att jag i mitt huvud är så smutsig att jag inte får vistas bland folk.