Hemma igen

Puh. Efter terapi och en svängom på stan så är jag äntligen hemma igen. Orken finns men den är liten än så länge.
Pratade en massa idag om förtvivlan över att inte vara frisk trots att livet är bra runtomkring mig. Hur jobbigt det är och hur otacksam man känner sig, och framförallt hur det är svårt att få ekvationen att gå ihop när inte ens omgivning kan göra en lycklig. Hur man inte liksom helt enkelt mår bra när allt runt om en är bra. Fast det känns som att man borde göra det.
Men jag pratade också om hur mycket lättare det blivit att acceptera att det är så verkligheten ser ut efter att jag fick min diagnos, för jag har en diagnos, det är liksom inte mig det är fel på.
Det är skönt att veta.