Från mitt blogginlägg på Ds

Funderar en hel del som vanligt. Funderar på hur vissa män kan göra mig upphetsade utan att i princip göra någonting, både min herre, greven och Patrik är ju sådana män. Så fort de anspelar på något dominant blir jag en liten nervös, kåt flicka som vill vara till lags och samtidigt få kuk tills jag gråter och ber att de ska sluta. Vill sätta mig på knä och gapa.
Medan andra män kan försöka i evigheter att få mig kåt utan att det händer det minsta lilla i min kropp. Faktum är att jag bara blir irriterad för det mesta, fruktansvärt irriterad rent ut av.
Vill drämma till dem och minsann tala om för dem att jag tar kuk, från vem jag vill, hur jag vill och när jag vill och absolut inte när de vill ge mig den. Vilket är en sanning med ganska stor modifikation som Patrik påpekade, jag väljer vem, men när och hur har jag inget att säga till om egentligen, jag kan önska men i slutändan är det inte mig det hänger på, och det är ju så jag trivs att ha det också. Visserligen så är jag ju i princip alltid villig också, och är jag inte det så blir jag ju det mer än fort, återigen, med rätt man.
Men det är ganska lustigt det där, hur jag kräks på män samtidigt som jag kan längta mer än jag har ord för efter att höra någon av de tre kalla mig någonting förolämpande.
Träffar sällan män som kan spela på mig så otroligt väl. Har väl träffat fyra eller fem män i mitt liv som har kunnat göra det. Vad är det som gör det? Jag har ingen aning.