Rädd för män

Vill skriva ett inlägg om hur jag är rädd för män. Men vet inte var jag ska börja så det blir nog kanske inte av.
Pratade iallafall om det med min terapeut idag och det var skönt. Var sjukt nervös innan av någon förunderlig anledning men det gick jättebra verkligen.
För övrigt när jag syftar på att jag är rädd för män så syftar jag inte bara på att bli våldtagen i skogen av någon random snubbe, utan jag menar verkligen rädd för män, rädd för relationer med dem, rädd för att de ska vilja skada mig, rädd för att bli våldtagen i en relation, rädd för mina känslor till dem, rädd för att släppa in dem, rädd för att de ska överge mig, rädd för att de inte ska orka med mig och sätta sina behov framför mina knappt existerande behov etc.
Har varit med om så mycket negativa saker i relationer till män att jag blivit rädd för dem. Är inte alls samma sak för mig i relationer till kvinnor, där känner jag mig oftast tryggare och får sällan lika starka känslomässiga band heller för den delen. Vilket gör att jag sällan är lika rädd för den delen heller för allt vad att bli övergiven heter.
Nu skrev jag iallafall lite om min rädsla, väldigt ytligt och snabbt men vet inte riktigt hur jag ska lyckas gå in djupare på det så det får väl kanske duga.