Fest och borderline

Var på fests igår igen, festar varje helg nu för tiden och verkar ofta göra tvådagars. Helt jävla galet alltså.
Vilket som så var den där råsnygga snubben där som jag låg med förra helgen. Hatade det för att det är alltid lika stelt och knackligt när vi träffas, som om det vore första gången vi sågs. Varenda gång. Mår typ lite illa av det när jag tänker på det.
Är sjukt osäker på mig själv. Alltså verkligen. Hatar mig själv så innerligt att jag blir fruktansvärt osäker på mig själv, och han är så grymt snygg att jag inte fattar varför han någonsin skulle uppmärksamma min existens ens, ännu mindre prata eller ligga med mig.
Och när han dessutom beter sig på det sättet som han gör, då det är som att vi aldrig typ sett varandra tidigare när vi träffas så blir jag ännu mer osäker på mig själv, och det gör mig dryg och bitter mot honom, vilket kanske inte är det bästa, för att jag vill visa att jag minsann inte bryr mig det minsta.
Fast inombords bråkar min borderline helt sjukt och jag vet typ inte skillnad på ut och in i mitt eget huvud.
Aja. Nog om det.
Festen var trevlig och vi höll på till halv fyra på morgonen. Jag var nykter men hade ändå sjukt kul bortsett från när jag hade flashbacks och ville supa mig stupfull för att slippa dem.