Tvära känslokast

Jävla jävla borderline. Är så himla ledsen och jag vet inte varför. Livet känns för kort och för långt på samma gång och jag vill dö och leva ett långt liv samtidigt. Så himla många motsägelsefulla känslor och tankar på en och samma gång och tillsammans blir de bara ledsenhet. Känner mig så ensam. Önskar jag bodde i Malmö eller Göteborg och hade fina människor runt om mig som kunde påminna mig om att jag inte år ensam här i världen.
Önskar min herre var hemma och pigg så han kunde komma över och klappa på mig. Att jag kunde få vara liten i hans knä och känna hur kåt han blir av att vara den som tröstar en utsatt liten flicka, och bli kåt på hans kåthet och sen glömma bort att jag är ledsen.