Skam

Funderade på att skriva någonting i gårnatt men var för trött.
Festade igår. Började må jättedåligt. Åkte hem med Simon efter hot om att jag skulle skära mig. Känner mig så jävla hemsk som hotade om något sådant. Eller faktum är att det inte var något hot, det var fullständig sanning, jag visste att åkte jag hem ensam skulle jag sätta mig och skära mig. Och då fick Simon ta den smällen att åka hem med mig och skippa efterfesten som han så gärna ville åka på. Usch. Jag mår nästan illa i skam.
Mår sjukt dåligt idag också. Vill bara hänga mig. Strunta i att fortsätta kämpa. Varför ska livet vara en sådan jävla kamp. Jag förstår inte.