Någonstans där i mitten är jag så jävla förtvivlad

Jag orkar inte det här
Jag orkar fan inte mer
Allting gör så jävla ont
Det krampar i bröstet, i magen, det skriker i huvudet och jag bara trycker undan allting
Hoppas på att det ska sluta att jag ska slippa alla monster i mitt huvud
Men de ger sig aldrig
Oavsett hur jävla mycket jag resonerar, förstår att det inte är sant vet att det inte är så
Varför kan det inte släppa, varför kan jag inte få bli frisk, varför kan inte jag få vara normal
VAD ÄR DET FÖR JÄVLA FEL
Och det är så satans mycket som pågår i mitt huvud och jag vill inte tänka är rädd för min hjärna och jag orkar inte mer
Jag orkar inte se någon mening i någonting
Ikväll ser jag ingen mening med någonting, jag förstår inte varför i helvetet jag måste fortsätta
För oavsett hur många gånger det blir bra så finns det kvar, grälar och skriker längst bak i mitt huvud och bara väntar på att få kriga sig fram genom min glädje och slå ihjäl allt gott inom mig
Och jag börjar inte orka mer
Jag är så helvetes jävla slut, trött och min livsglädje blir mindre och mindre för varje gång det rasar
För det börjar inte finnas så mycket land kvar att klättra upp på
Varför ska det kännas så jävla hopplöst och varför ska det göra så helvetes ont
Jag vill bara få leva normalt, lyckligt och lugnt varför i helvetet är det för mycket begärt
Jag vill inte dö men jag orkar fan snart inte att leva
Det är så mycket som vill ut som jag inte vill släppa ut för det är inte på riktigt, det är inte sant och jag vet det men jag kan inte förstå det på samma gång
och nu ska jag sluta gnälla, sluta förpesta era liv och sluta göra er oroliga för jag vet inte
Som vanligt kommer jag vara för feg för att göra någonting och det är så mycket ärrvävnad på mitt lår att jag knappt kan skära mig längre, det blir bara rispor av allt
Bara snälla mitt huvud och min kropp, låt mig få vila, sluta med det här helvetet jag orkar inte med det
Och alla ord jag skriver blir så fula, mår illa när jag läser dem, varför kan det inte komma ut något vackert från mina fingrar nu när det ändå är såhär, det är ju då orden brukar flyta som bäst