och så tillbaka igen

Min ångestnivå går upp och ner som en bergochdalbana ungefär. Tog mig inte upp ur sängen i morse för att jag var så däckad av mina mediciner och missade filosofin. Ångest. Ångest. Ångest.
Jag är rädd för allting idag. Rädd för mina lärare. Rädd för att äta. Rädd för att träffa folk. Rädd för att gå ut. Rädd för att ta mina lugnande. Rädd för att röka istället för att ta massa lugnande. Rädd för att skada mig för att jag inte vill och tror att jag är starkare än så. Rädd för att åka till skolan. Rädd för att stanna hemma. Rädd för att vara ensam. Rädd. Rädd. Rädd.
Eller så är jag bara orolig. Men det kryper i kroppen och allting blir så stort och skrämmande och så vill jag mest av allt bara gråta, och skada mig, eller röka för att lugna ner mig, eller ta lugnande fast det är jag rädd för så då går allt runt i en ond cirkel.
Och jag känner mig sådär slut. Sådär tömd på allting och liksom bara tom.
Snälla energi kom tillbaka till mig. Ge mig kraft, ork och vilja att leva. Jag vill, jag vill, jag vill bara få må bra.