The sounds

Det är otroligt varmt ute, sådär så att jag efter en halvtimme av att ligga ute och sola på gräsmattan flydde in. Bestämde mig för att plocka bikinilinjen med pincett. Är inte riktigt klar men jag orkar inte riktigt fortsätta just nu, det får bli kvällens nöje helt enkelt.
Lyssnar på Maja Ivarssons sommarprat i P1. Jag älskar verkligen sommarpratet det är så himla, intressant framförallt om man lyssnar på människor som man är intresserade av. Har ni inte lyssnat på något sommarprat så måste ni göra det, kan väl tipsa er om till exempel Maja Ivarssons sommarprat, som jag nu då lyssnar på, och som, är väldigt bra.
Vad konstigt det här känns helt plötsligt, skulle skriva och berätta om min gårdag/ min dag i förrgår och om hur trevligt jag hade haft det då mamma och pappa kom och berättade att en av de gamla männen här i byn har dött. En av de som jag spenderat stora delar av min tidiga barndom hos och som alltid stannar en när man cyklar förbi för att prata i tid och otid och som man alltid kunnat ringa om det krisat sig. Så som att man missat bussen till skolan och så skjutsar de upp en till Bureå trots att de varken egentligen har tid eller pengar till det.
Det känns konstigt. Igen. Det är så många saker som känns så konstiga nu. Som att de är overkliga och att jag lever bakom en tjock glasskiva som avskärmar mig från verkligheten. Känner ni igen känslan?
Vilket nu, åter till min förrgår (?) som jag ville berätta om. Jag åkte hem till Tor, ute i Varuträsk efter att jobbat några dagar och var så jävla slut i skallen. Tittade på Submarine i sängen och åkte ut och plockade svamp mitt i natten. Kantareller och soppar. Rensade svamp vid köksbordet och pratade med hans syster. Åt en kantarellmacka och däckade i sängen. Sov ända in på eftermiddagen.
Så jävla skönt. Så jävla bra.
Snart vill jag åka och campa också. Fiska och grilla korv och sova i tält. Vakna och ha ont i ryggen efter hårt underlag. Fly från det som finns inuti eller ta tillbaka missad tid?