Jag vill bara höra dina hjärtslag

du är ju inte ensam, du har ju så många vänner
men jag har ingen att prata med, skickar iväg ett långt mail nu och då till en av de vackraste försöker förklara, vrida och vända när någon faktiskt lyssnar
där det inte känns fel att berätta
men däremellan är jag som helt ensam, det är bara jag och det stora läskiga inuti
för när man är ensam blir allting så skrämmande stort och så fort tankarna spinner iväg och jag inte kan stoppa det och jag blir så ensam i mitt huvud
går liksom vilse mellan tankarna
då får jag panik och kroppen börjar krampa och antingen tar jag till rakbladen eller gråter förtvivlat och dunkar huvudet i väggen och vill bara att tankarna ska försvinna för de gör mig så rädd och ger mig sådan panik och jag har ingen att dela dem med

Tor sov över igår och vi var och tittade på Evil Dead och sen såg vi The Collector och kramades, åt rabarberkaka och drack te. Det känns lite konstigt det där, men när Tor är här så sover han och jag i sängen och Ebbe på soffan. Första gången protesterade Tor högljutt och hejvilt, men sen slutade han med det och jag är bara glad över att få sova med honom så jag säger varken bu eller bä.
Jag önskar att man bara kunde få älska människor och bo ihop och inte behöva göra någonting mer av det innan man bestämmer sig för att skaffa barn ihop eller någonting som gör det hela väldigt permanent. Sådär så man inte behöver binda sig till någon och avge några löften för det ger mig ont i magen. Och det finns så mycket mer som jag vill säga men det kommer jag inte att göra för nu blir det för läskigt igen och jag vågar inte tänka tankarna fullt ut.