och ibland känns det som att ingenting finns längre

Jag har haft den mest fantastiska helgen på evigheter. Nästa alla mina nära och kära samlade på en enda plats tillsammans.
Fantastiska presenter. Choklad, te i mängder, avokados, oboy och lite allt möjligt. En teckning från Tor och Erik där de ritat mig i mitten som en späckhuggare och så håller de mig i varsin fena och så står det "besta venner" med varannan bokstav felvänd. De hade rivit av teckningen på mitten och gav mig varsin halva var inslagen i ett paket, och så fick jag en leksaksbil och en helikopter han gjort sönder av Tor och en späckhuggarleksak av Erik. Jag fick även ett apelsinträd och en tavla med Thorin.
Men jag känner ingen glädje från gårdagen längre.
Jag kan inte längre fylla ut tomrummet och uppleva eufori som jag en gång kunde. Då kunde jag stå ut med att allt var åt helvete för jag kunde flyga så jävla högt. Vara så hög på livet och mitt umgänge. Hade sex i timmar och var helt borta i skallen efteråt.
Jag kunde vara lycklig i dagar efter en händelse som igår, gå omkring i min bubbla av lycka och eufori i några dagar efteråt och vara helt avskärmad från världen trots att insidan bara trasade och gick sönder.
Men ingenting känns på riktigt längre. Det känns som att trots att de jag älskar var där så var de så långt borta. Allting är så jävla långt borta. Det kommer aldrig riktigt in i mig längre.
Ingenting kommer in i mig längre.
Jag går aldrig riktigt sönder. Ingenting kommer innanför min hud. Men jag vill, jag vill så jävla mycket. Jag tror inte att ni förstår hur mycket jag längtar efter att inte känna mig så tom, inte känna mig så själlös och bara som ingenting fast allting på samma gång jag längtar så desperat att jag funderar allvarligt på att gå ur mitt älskade UNF och supa skallen av mig och se om det hjälper, om jag kan få uppleva den känslan av att leva igen
Jag vill inte leva, och jag vill inte dö, jag ser inte ens någon jävla mening i att skära mig för det gör ingen skillnad längre
Det kommer inte få någonting att sluta och kommer inte att göra någonting bättre för det ger mig ingen lycka, ger mig ingen kick och inget rus som jag så desperat längtar efter
Jag har sedan flera år tillbaka använt sex som mitt rus istället för droger och alkohol
Även om jag inte legat så har jag hånglat, strulat och varit ute efter fysisk närhet
Jag har bokstavligen knarkat fysisk närhet
Sen jag blev av med oskulden har jag haft så fruktansvärt mycket sex. I timtal ibland. På alla platser tänkbara, så länge jag har kunnat få känna ruset i skallen. Blivit sönderknullad och slagen och det känns som att jag bara behöver grövre och grövre saker för att uppnå samma rus som förr, jag har inte känt det på så otroligt länge och om jag får det så blir det aldrig nog, det blir aldrig nog starkt, jag kan aldrig vandra omkring i den totala lyckan, känna mig här och nu och bara hänge mig åt att allting är så starkt och otroligt och ingen annanstans än just där för att sen komma ihåg ruset och längta efter det, jaga efter det igen
För jag orkar inte jaga och det är för svårt då det inte är någon som vill och jag känner mig fångad och fri på samma gång och enda anledningen att jag känner mig instängd är därför jag inte kan uppbåda känslan av riktigt liv i mig själv
Och jag kommer hem från bion där den fruktansvärda tomheten slog mig och bara faller ihop i hallen och gråter för jag orkar inte mer, och jag vill inte dö jag vill bara att allting ska försvinna och att allting ska kännas och vara på riktigt och jag vill inte ha de minnen jag har i min kropp som gör att allting i mig kämpar emot det jag egentligen vill som reagerar så irrationellt men så starkt att det bedövar all logik som finns
Och jag hatar allting och vill inte vara ensam
Jag vill för i helvete inte vara ensam
Jag känner mig ensam hela tiden för ingenting kommer riktigt inuti längre, förutom Tor som kan nästla sig in, men han förstår inte och bryr sig inte så mycket och jag orkar inte förklara och jag vill att det ska vara andra personer än han som gör det och jag vet inte vad i helvetet det är han gör så jag kan inte lära någon annan och jag saknar Ebbe så jävla mycket
Kom hem älskling snart, kom hem, jag vill ha dig här och krypa in i din trygga famn för allting är så skrämmande och stort och alldeles för litet på samma gång och jag vill bara få känna igen, det där lyckan som jag kommer ihåg att jag kände en gång
Den som var så stark att jag ville leva trots att allting rasade och det gjorde så mycket ondare och jag var så mycket sjukare än nu
Jag vill inte jag vill inte jag vill inte mer men jag vill inte att allting ska sluta jag vill bara att det ska börja om från början