Men det kändes okej

Nu lyssnar jag på hög peppande musik.
Kom just hem efter en tolv timmars lång skoldag. Fick skjuts hem av min lärare. Han som är vegetarian, har en handknackad sleeve, lite skägg, stickade tröjor, martens, en pyttekinabil och lyssnar på bra musik. Jag kallade honom för Stalin idag undertiden vi jobbade på utställningen för jag blev arg på hans "socialistiska diktatur"-inställning. Nu vet jag inte om Stalin räknas som socialist, men han är då mer åt socialist än vad Hitler var och det var de två första diktatorerna jag kom och tänka på.
Trots att eftermiddagen har varit sjukt fet -Vi var och tittade på en utställning, köpte fika i vid museicaféet och tittade på Alice i Underlandet-teater. Sen gick jag och fyra (av fem) killar i min klass på Max där jag köpte en latte och de käkade hamburgare och drack lyxshake, efter det drog vi till skolan igen och började jobba med utställningen, käkade pizza så att jag blev så mätt att jag var tvungen spy nu när jag kom hem och sen fortsatte vi jobba med utställningen fram till halv nio - så har jag varit så sjukt labil när det kommer till mitt humör. Har gått från att nästan grina till att skratta så jag inte kunnat andas, till att skrika och leva rövare och vara sjukt peppad på livet och sjunga på gamla nittiotalsdängor.
Jag är i alla fall fruktansvärt nöjd med resultatet med utställningen och den blev hur fet som helst.
Igår var jag ute och sprang. Tre kilometer sprang jag. Eller, jag gick tvåhundra meter, men resten sprang jag. Jag är så jävla stolt. Förstår ni att jag inte sprungit på ungefär ett år och nu orkade jag nästan tre kilometer utan att stanna, och jag var inte död när jag kom hem heller. Allt mitt jävla promenerande har gett utdelning och det känns så himla bra. Jag har tagit upp löparkläder till lägenheten och se om jag faktiskt kan börja springa regelbundet. Då kanske jag kan börja sova bättre, få en fastare kropp och känna mig mer tillfreds med livet. Jag har inga höga förväntningar, men, det kan ju inte bli mer än väldigt fel. Dock känns det som att jag kommer klara det, och det känns så himla bra.