Vad som skulle vara en helgsummering men som blev något annat

Nu har jag haft en sjutusans trevlig helg. Eller egentligen så var det bara fredagen som var sjutusans trevlig, men den resterande delen av helgen var inte helt fel den heller.
I fredags så drog jag ju först till Harriet för att prata, och det var jobbigt. Väldigt jobbigt rent ut av. Vi påbörjade att prata om saker som än i dag skrämmer mig och som gör så förbannat jävla äckligt ont. Saker som liksom river upp mig på insidan trots att det var en halv evighet sedan fast egentligen var alldeles nyss och det gör så ont, så jävla ont.
Vilket ledde till att trots att vi avslutade samtalet bra, så var jag ganska knäckt efteråt. (Jag måste bara få inflika att jag sockerdricka i min vänstra hand, framförallt i fingertopparna, det känns mystiskt) Kände mig i allmänhet trött och slut, lite skakis och sådär halvt på väg att börja grina nu och då, men så blev det som så att jag åkte hem till Erik och umgicks med han och Tor på kvällen. Det existerar inte ord för att beskriva hur skönt det var. Hur underbart det var. Hur mycket jag behöver de två pojkarna.
Jag ska försöka förklara, min man och flera andra människor i min omgivning som betyder otroligt mycket för mig och som jag älskar över allting annat gör mig trygg. Deras sätt av vara plockar bort otroligt mycket av min oro, planar ut kullar och dalar åt mig och bygger mig en rak, mjuk väg som jag kan färdas längs. Jag orkar längre och livet blir inte alls lika slitigt, jag har ork över till annat och när jag inte har ork kan jag falla in i deras armar och gråta, och känna mig trygg. Att vara trygg är nog den absolut viktigaste känslan för mig. Allting bottnar ständigt i att jag vill känna mig trygg, pratar jag om min framtid och vad jag önskar mest i hela världen så är det att känna mig trygg, och älskad.
När jag umgås med Tor framförallt (Även om Tor och Erik är bäst tillsammans, de är som två bröder, tvillingar som inte riktigt är hela utan varandra) så plockar han bort den negativa spiralen. Han plockar bort allting ont och fyller på med skratt och nu. Jag tror någonstans att det är där vi hamnar, varför han kan få mig att vara så otroligt glad är därför han kan få mig att glömma att det finns en morgondag, att det fanns ett igår och att det finns någonting annat att tänka på än här och nu. Jag har aldrig tidigare träffat en människa som lyckas med det, som plockar bort alla delar hos mig som analyserar allting, tänker, vrider, vänder och är intellektuell till någonting som bara existerar just där och då och som lever i känslan. Att jag lever i känslan gör även självklart att jag har svårare att somna eftersom paniken blir sjufaldigt mycket starkare just innan jag somnar, och dippar jag så dippar jag så otroligt mycket mer, djupare och snabbare. Men någonstans så är det ändå värt det, därför jag blir så fylld med ork att leva och alla andra relationer jag har känns som att de växer därför jag orkar och är glad helt enkelt.
Just denna fredag tittade vi på film, skrattade, var på hugget och åt ost och kex mitt i natten innan jag och Tor somnade i soffan eftersom vi inte blåst upp madrassen tidigare och där runt tre kunde vi inte göra det eftersom vi inte ville väcka hela huset. Det var trångt, olidligt varmt och mysigt, och jag mådde så otroligt bra trots att jag var tvungen att åla mig ur hans armar för att hämta mig Ipod då han snarkade så högt att det var omöjligt att sova utan öronproppar och musik.
På lördag fick jag ett infall och saknade min man så jag trodde att jag skulle spricka och promenerade hem ovanligt tidigt och pussade på honom och åt fiskpinnar till middag och tittade på The Holy Grail. Fast vi hann inte se klart det eftersom att jag var för trött. Igår sov jag till kvart över tolv, var jättetrött och seg hela dagen, vi tittade på Game of Thrones (OMKASJDHKAH ORKAR INTE SÅ BRA DET ÄR!"#!"#!!) åt tortellini med gräddsås och paprika och somnade tidigt. Sov fram tills för en timme ungefär eftersom jag har sovmorgon idag. Fett värt.
I helgen har livet varit fett värt. När jag har Tor och Erik är livet fett värt. När jag har världens vackraste man som väntar hemma varje dag så är livet inte bara fett värt, det är helt underbart. Tack för att mitt liv är så underbart trots att jag mår dåligt. Tack för att jag fick så fantastiska människor.