busbarns blogg
Tjej, 30 år. Bor i Skellefteå, Västerbottens län. Är offline

Senaste inläggen
Hah.20 februari 2023 kl. 19:29
TW suicid
9 juli 2021 kl. 01:38
Första blogginlägget på hur många år som helst?
20 april 2020 kl. 20:15
EC och dess människor nu för tiden
23 februari 2018 kl. 20:08
Blablabla titel osv
8 februari 2018 kl. 12:10
Fantastisk helg
5 februari 2018 kl. 18:09
Marilyn och jag
29 januari 2018 kl. 12:10
Tbt Seterra
28 januari 2018 kl. 22:57
Att helt plötsligt vara vuxen
28 januari 2018 kl. 14:22
Satahormoner
27 januari 2018 kl. 12:46
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Linnea Civilstatus: SingelLäggning: Bisexuell
Intresse: Kreativitet
Bor: I skogen
Politik: Röd
Dricker: Vin
Musikstil: Allt
Klädstil: Blandat
Medlem sedan: 2008-09-06
Jag tror stenhårt på din plan
Idag har jag hunnit äta middag med Juliette och min man, varit på gaykväll och hunnit komma hem och gosat ner mig i sängen med en avokado och salt till kvällsmål. Innan jag skriver någonting annat så måste jag bara få uttrycka min glädje över att ha så fasta bröst trots att de är så stora, det räcker med att ha ett fast linne istället för bh om jag vill och det är otroligt skönt.
Jag och Juliette, och Ebbe såklart hade det otroligt mysigt, som vi alltid har, skrattade (Jag började för övrigt just att gråta när jag insåg att min avokado möglar och att jag dels ätit mögel men att jag inte kan äta mer av min avokado) kramades, kysstes och var allmänt tragiska. Sådär som bara vi kan vara liksom.
Sen drog vi på HBTQ-kvällen som det faktiskt är om jag ska vara petig. Vi pratade om värderingar och saker. Det var trevligt. Vi drog även upp frågor om hur vi värderar nynazister jämfört med andra människor och ifall det är okej att en präst får tacka nej till att viga homosexuella par. Ja, trevligt är väl allting jag kan säga.
Sen just innan vi skulle gå hem tvärdippade jag som satan och ville bara gömma mig för världen och gråta en massa och trodde nästan att jag skulle flippa innan vi tog oss därifrån. Men jag klarade mig, och det har gått över nu.
Jag vet inte vad mer jag ska skriva. Jag vet inte om jag ska skriva någonting mer. Kanske hälsa de två (?) nya bevakarna välkomna in till mitt förvirrade virrvarr till huvud som jag påstår mig att äga. Hej, jag tror att ni är fina människor, människor är ofta väldigt fina.
Jag har så mycket att berätta och ingenting viktigt att säga på samma gång så jag tror att jag lämnar över till, tja, ingenting alls men så ni i alla fall slipper läsa mer.

