Och dom säger att stan har blivit tyst och ful och öde älskling

Tänkte bara slänga in ett snabbt inlägg angående en sak som slog mig igår när jag promenerade hem med min man från Tor. Jag är en otroligt svartsjuk människa. Det låter kanske väldigt konstigt med tanke på att jag har ett i princip helt öppet förhållande med min man och är nog samtidigt en av de minst svartsjuka människorna jag vet - Men det är bara när det gäller partners. Vänner känner jag otroligt mycket svartsjuka runt.
Nu var det ett bra tag sedan jag sist var väldigt svartsjuk, men det slog mig som sagt igår efter att jag promenerade hem från Tor, att jag nog kommer att bli väldigt svartsjuk ifall han skaffar sig en annan tjejkompis som han börjar att umgås med väldigt mycket eftersom jag håller av honom något så otroligt.
Jag har tidigare blivit väldigt svartsjuk när jag blivit bortprioriterad av andra nära vänner.
Jag tror att det i slutändan handlar om att jag är väldigt osäker på mig själv och förutsätter att allt och alla egentligen hatar mig och att jag inte är värd att umgås med, och då när de personerna som jag håller av och som inte avlagt ett löfte som trots allt ingå i ett förhållande är att göra, skaffar sig en annan person som de umgås med så känner jag mig dålig, jag känner att jag inte var nog bra för den personen och så blir jag svartsjuk eftersom jag känner det som att den nya personen stjäl min vän ifrån mig och jag kan inte göra någonting åt det.
Typ så.
Jag tror att jag måste jobba på det där.