och hans drottning är fri

12 februari 2013 kl. 16:43

Sitter vid köksbordet och värmer mina frusna fingrar runt en tekopp. Lyssnar på gammal nostalgisk musik så som Fairytale Gone Bad och How to Save a Life.
Försöker övertala Erik eller Tor att titta på film imorgon. För jag vill inte vara ensam. Jag har någonstans insett att det är bättre att springa och hamna i väggen än att begränsa mig dygnet runt och så småningom hamna där ändå. Jag är där nu så varför inte ha kul undertiden?

Jag står inte ut med hur mycket vackra människor som finns i min omgivning, och bara vetskapen om att det existerar vackra människor - oavsett hur väl jag känner dem, om jag så bara har samtalat med dem någon enstaka gång så är det någonstans en trygghet.
Jag blir bara så fruktansvärt arg över att alla ska behöva vara så trasiga. Så snälla ta åt er, har jag någonsin sagt att ni är fina så kan jag lova er att jag ägnat mer tid än ni kan tro åt att tänka på er, glädjas över er existens och vänt och vridit på mina tankar för att försöka lista ut hur jag skulle kunna laga er, blåsa bort allt ont som någonsin hänt och få er att förstå att ni förtjänar så jävla mycket mer än det ni får. Om jag fick välja så skulle ni få allting ni önskade och jag önskar att jag kunde ge er det. Så fruktansvärt mycket. Det får mig att känna mig så liten och obetydlig när jag vet att mina ord egentligen inte spelar någon roll, och min önskan att få kyssa bort allt det onda och laga ihop er med all den kärleken som finns i mig bara skadar mig i slutet. För jag gör ingen skillnad.

---