Even though I'm not a wallflower

Det känns verkligen hur all ångest tär på min kropp.
Min mage har börjat om med att krångla, göra ont och gräla med mig mest hela tiden. I lördags var den riktigt jävlig och när jag skulle promenera till Tor och Erik så stötte den upp allting jag ätit under dagen i små men regelbundna kräkningar. Den fortsätter med det nu dygnet runt mer eller mindre. Framförallt så fort jag rör på mig.
Min nacke och övre rygghalva håller på att bli inflammerad efter vad jag gissar är spänningar i kroppen. Spänningar dygnet runt, även när jag sover.
Dessutom så märkte jag hur pass mycket värre min sovskräck blivit då jag hade för lite medicin med mig och var tvungen att vara utan den en kväll för att spara den så jag kunde sova gott i söndags. Jag hade en panikångestattack liggandes och lurande då jag gick upp och tog de sista lugnande och det sista propavanet jag hade liggandes i väskan och ringde min man så jag slapp vara ensam eftersom Tor hade somnat, och visst hjälper det att ligga bredvid någon men det får långt från full effekt när personen redan sover som en stock och själv så har jag dödsångest.
Jag är så jävla less på all det här skiten. Jag vill att det bara ska sluta.