Såg filmen! Hon som spelar Isabelle är ju helt otroligt vacker. Den kroppen skulle man nästan kunna döda för.

Åh. Känner många gånger att jag inte vill sova eftersom jag vill ej ha en morgondag, där allt sätts i rullning igen, och tiden flyger och livet passerar medan jag inte kommer orka leva det, bara titta på. Så kan jag verkligen känna. Och även mycket av det i kommentaren nedan, att all press och alla krav bara trycker ner en mer och mer. Och ju äldre jag blir, så...

När jag var yngre brukade jag säga, att allt som blir verkligt blir en besvikelse. Så jag nöjde mig med att bara drömma, dagdrömma, gå mycket och tänka mig bort och gå extra rundor för att tänka och dagdrömma lite till. Hm. Sen blev mycket verkligt och så fastnade jag här. Och det var en besvikelse.

Kära du. Kramar.

Exakt sådär känner jag inför att somna! Det känns som att det finns så mycket man skulle kunna göra i världen, för världen, för sig själv, men som man aldrig kommer göra eftersom samhället förväntar sig att man ska vara på ett sätt eller ett annat. Det känns som att man försöker simma upp för ett vattenfall, hur man än kämpar faller man tillbaka igen, och ju högre upp man kommit desto kraftigare är smällen. Stunder som dessa blir jag alltid sugen på att sätta ihop en liten "bucket list", eller så kokar jag en kopp grönt te och läser igenom 14 000 saker att vara glad för. Det brukar lugna ned mig.