I jakten på din sagolika vy

Inatt så drömde jag om min oskuldspojke igen. Det är väldigt mystiskt det där hur mycket jag drömmer om honom, och att jag faktiskt kommer ihåg vad jag drömmer. Kanske har det att göra med att jag inte sover så vidare under nätterna, jag vet inte. Vilket som så ska jag inte klaga då det är ganska behagliga drömmar, lite sådär så jag inte vill vakna upp till verkligheten. Ganska mycket så om jag ska vara ärlig.
Inatt så lagade vi mat, retades, letade kryddor och kramades en gång. Min man var i närheten, liksom i samma hus, men inte just där och allting var som i allmänhet underbart och jag kände mig så trygg och nöjd med livet i största allmänhet, sen så vaknade jag, insåg att jag var fruktansvärt trött eftersom jag vaknat till flera gånger undertiden jag drömt och att min hjärna varit på helspänn sedan någon gång runt fyra.
Så jag slumrade en halvtimme till, fick spel på min man som måste ha vuxen adhd eller någonting för han kan aldrig ligga still på morgonen, eller innan han somnat. Det är alltid ett ben som ligger fel, ett finger som ligger fel, ett öra, en dreads, en tå.. och så vidare.
Nu så kommer jag att komma sent till skolan, men det gör som ingenting. För jag får pussas med min man och göra mig fin i min takt utan att stressa och eftersom jag mår som jag gör så är det ingen som blir arg. Mamma och pappa blir inte besvikna.
Det ska jag väl erkänna är både en för och en nackdel. Därför när jag mår bra så mår jag aldrig dåligt vilket innebär att jag aldrig behöver sova en halvtimme längre och får inte panik av att stressa så då är det ju inte ett problem, och nu när jag mår dåligt så är det skönt att människor respekterar hur det fungerar.
Jag hoppas att ni alla får den mest fantastiska av dagar. Du också Caisa, om du nu läser det här. Jag vet inte varför, men jag kände att jag ville hälsa det lite extra mycket för du är så fantastiskt fin.