*Två tårdränkta ögon

Du stirrar in i två tårdränkta ögon,
du slår ner blicken,
du klarar inte av att möta dem,
Hon stirrar på dej med två tårdränkta ögon,
det enda hon ber om är att bli förlåten,
men du slår ner blicken och ger henne inte ens en chans,
Du är sanden som rinner ur hennes hand,
som hon frenetiskt försöker hålla kvar,
men som bara fortsätter falla ner på marken,
Du är en av dem som hon skulle försöka återuppliva,
fast hon vet att du aldrig skulle komma tillbaka,
Du är en av dem som hon skulle hoppa för om de skulle rädda dej,
Du är en av dem som hon skulle försätta sig i stor fara för,
Men du slår ner blicken och vågar inte möta hennes tårdränkta ögon,
och göra henne en liten,
liten,
liten tjänst,
att förlåta henne...

Den skrev jag för ca ett år sedan,
visst det finns små fel och jag skulle inte skriva den lika nu,
men det är styrkan i historien bakom som fortfarande berör mig