Och tomma fönster står och slår

Idag var jag klok och stannade hemma. Alla dagens lektioner var inställda, utom en nu på morgonen, och då räknade jag ut att det var klokare att stanna hemma och vila när jag trots allt har ångest så jag knappt kan stå upp.
Så! Istället för att ligga och gråta och ha mig så satte jag mig och bläddrade runt bland bloggar (Vilket är ett av mina största nöjen och en av mina största inspirationskällor) och hamnade på en blogg med en kvinna som just varit i Prag. Hon hade lagt ut en massa bilder från ett mulet vinterprag och jag kände bara hur det började göra ont i mitt lilla hjärta. Det finns inte ord för hur mycket jag längtar efter att resa till Prag igen, jag drömmer om staden säkert en gång varannan vecka och kan få plötsliga anfall då jag sätter mig och googlar på var jag skulle bo, vilka jazzklubbar jag skulle besöka och gråter en skvätt. Nu ska jag göra det igen, sätta mig och drömma, längta efter att fylla arton, resa till prag och gråta lite av saknad.