So testosterone boys and harlequin girls

14 januari 2013 kl. 20:11

Jag äter skorpor och dricker te som smakar som kanelbullar, väntar på att min medicin ska däcka mig eller att min man ska ringa på skype. Vad som helst förutom mitt huvud. Jag vill inte ha tillgång till mitt huvud och framförallt inte mina tankar. Jag förstår inte när min man säger att han vill förstå vad som pågår i mitt huvud. Dumma pojke. Ingen vill veta vad som pågår i mitt huvud. Dels för jag vet inte om jag vågar eller vill delge det, och därför du vill egentligen inte göra det, det vill ingen utom möjligtvis de som får betalt för det och knappt det. Den som tror någonting annat har bara drabbats av en tillfällig exestentiell kris eller någonting annat dumt.
Jag lyssnar för övrigt på Panic at the Disco. Alltså, jag gillar dem egentligen inte, eller, de har exakt fem låtar som jag älskar och avgudar över allt annat och har gjort sedan första gången jag hörde dem, allting annat med dem suger.

Is it still me that makes you sweat?
Am I who you think about in bed?
When the lights are dim and your hands are shaking as you're sliding off your dress?
Then think of what you did
And how I hope to God he was worth it.
When the lights are dim and your heart is racing as your fingers touch his skin.
I've got more wit, a better kiss, a hotter touch, a better fuck
Than any boy you'll ever meet, sweetie you had me
Girl I was it, look past the sweat, a better love deserving of
Exchanging body heat in the passenger seat?
No, no, no, you know it will always just be me





Jag ska även passa på att erkänna att jag är absolut hur fascinerad som helst av cirkusar. Post-apocalyptiska eller lite lagom burlesque-inspirerade. It gets me going every single time, believe me.

---